.

Igårkväll funderade jag på fenomenet "banta" med Viktväktarna. När jag gick med i viktväktarna hade jag givetvis som mål att gå ner i vikt. Men ändå - så mycket mat (observera; bra mat) och så lite skit har jag nog inte ätit på flera år. Efter veckor med denna kost mådde jag oerhört bra. Kände mig gladare, positivare (psykiskt) samtidigt som jag gick ner i vikt.

Denna sommar har jag inte alls hållit mig till kosten och har därav lagt på mig ca 3 av de 7 kilon jag gick ner innan sommaren.

Men nu till saken. Att jag skäms ofta när jag pratar om Viktväktarna och reaktionerna (även från mig själv) är att Du Bantar. Nej just ja, du ska inte ha något fika, du Bantar. Men ändå. Denna vecka åt jag någorlunda "viktväktaraktigt" mån-ons. Så igår av nån anledning tänkte jag att "Nej nu skiter jag i viktväktarna". Det är ju patetiskt att betala för att äta på ett sätt man redan vet hur det funkar. Och i helgen diskuterade jag med en tjej om typ att hellre äta tallriksmodellen, att det är det som funkar i längden.
MEN det är ju det det INTE gör för mig. För i mitt huvud existerar inte orden lagom. Att äta "vad jag vill men i måttliga mängder" existerar inte. För vad jag vill = inget som har med mat att göra överhvudtaget.

Detta åt jag på en hel dag i onsdags (Viktväktarstyle);

Frukost: Yoghurt, keso och en kiwi.
Mellanmål i skolan: Kaffe med mjölk.
Lunch: Hemmagjord Chili con carne med ris och grönsallad.
Mellanmål: 1 banan
Middag: kokt potatis, kassler med kokta grönsaker (broccoli, morötter, blomkål)
Kvällsmål: Smoothie (Naturell yoghurt, banan, bär, kiwi)

Detta åt jag igår. Observera nu att när jag släpper tvånget att jag ska äta enl ex viktväktarna, då "lyxar" jag i att slippa äta något som har med mat att göra alls.

Frukost: --- (Näe, lyxdag ju, I hate breakfast!)
Lunch: Skulle äta matlådan med kokt potatis å kassler, åt mindre än en tredjedel slängde resten trots att jag var hungrig.
Mellanmål: Typ 1/4 bullängd.
Middag: Orka!
Kvällsmål: (Skakade av hunger) ½ tårtbit brieost, ½ förpackning cantadou-ost på sammanlagt 1 förpackning salta kex.

Det var dessa menyer jag funderade över igår. För första gången såg jag klart i mitt huvud vilket sätt som är det störda. För detta är ingen engångsgrej. Jag kan låta bli att äta mat i flera dagar. Den dagen jag började på viktväktarna i våras hade jag ätit inget till frukost och 400 gram karamellkungen till lunch och planerade inför en chipsmiddag.

Så vad är felet med Viktväktarna? Jag äter (först och främst) överhuvudtaget, jag äter bra mat, jag äter större mängder än vad jag gör om jag bara ska ögonmåtta (eftersom jag väger med Viktväktarna), jag planerar ex frukost lunch middag och mellanmål så jag känner mig lite tvungen att äta. Det var förmodligen detta som fick mig att må bra.Dessutom får jag äta allt. När jag var "inne" i min bästa viktväktarperiod så åt jag även godis, fast aldrig så det översteg pointsen. Så här har jag svårt att hitta nackdelar med Viktväktarna.

Jag är väl knäpp men att äta "lagom" går inte för mig. Det slutar alltid i ingen mat och extrem frossa i andra godsaker.
Och när jag skrivit upp här ovan vad jag åt i förregår och sen igår ser jag ju tydligt vilket sätt som vekrar mest "ätstörningsaktigt" och absolut vad som handlar mest om fixering! Om jag släpper alla tänkar om att "banta med viktväktarna". Då kommer jag äta ungefär som gårdagens meny tills ... jag vet inte när...

Detta får iaf mig att känna att jag nog ska börja gå på möten. Nån gång snart igen..

Det är sjukt vilken dålig form jag är i just nu.
Jag får ont i ryggen av att sova, typ träningsvärk.
Idag har jag suttit 2 timmar på kontoret än så länge.
Och min rygg är SLUT. Jag sitter som en påse
verkligen. Jag måste sitta som en påse, för då kan
jag lägga upp magen på låren och vila ryggen
mot magen liksom, lite framåtlutad.

Orka göra nåt åt det. Men måste ju.
B L Ä
B L Ä
B L Ä
B L Ä

Blir väldigt äcklad av att känna magen som kläms
ihop mellan lår o BH.
Det är så illa. (nästan iaf, liten överdrift, men det är
som det känns).
Men när man inte orkar sitta rakt längre. Då är ryggen
svag.
Åhhhhhhh suck på mig!
Det är ännu äckligare att sitta rak upp för då känner
jag hur magen verkligen spänner mot byxorna.
Die fat die!

Jepp. Tråkigt att säga att det blir efter nyår jag kommer
göra något. Men jag kommer verkligen inte ha tid att
varken bry mig el engagera mig innan.
För att egentligen bryr jag mig inte längre.
Jag är redan en förlorad kropp!

Ahh sådär. Nu ställde jag om kontorsstolen så det är som att
jag sitter bakåtlutad i en soffa. Inga muskler behövs här.. Höh!

För några år sen.
Då var jag en någorlunda, lagom hurt-maja.
Jag tränade regelbundet, för det mesta, utan att reflektera över
om jag var motiverad, intresserad osv.
Det var en del av mitt liv.
När jag flyttade till Oslo fortsatte jag ha träningskort där och
tränade även ganska flitigt. Gick dock upp i vikt där borta i landet
helt utan matkultur.
Två månader innan vi åkte till Bali insåg jag att jag ville gå ner
lite i vikt, då hade jag inte så mkt tid att träna för att jag jobbade
övertid i princip jämt. Då åt jag enbart nutrilett i två månader
och jobbade ca 13-15 tim / dag, förutom på helgen då. På detta
gick jag ner typ 4 kilo. Och jag var ganska nöjd. På Bali blev jag sjuk.
och gick ner ungefär 6 kilo till.
När jag kom hem tyckte jag typ "Wohooooo jag e grymt smal o kan
äta VAD Jag vill".. Det kunde jag inte. Jag gick upp 12 (!!!!) kilo.
Katastrof.
Sen dess har jag "kämpat".
Eller det är ju det jag inte gjort. Jag har kämpat i huvudet.
Det är väl tre år sen jag gick upp de 12 kilona nu.
Ibland går jag ner 2 kilo, sen går jag upp 3, ner 4,
upp 3 osv osv osv. En ond cykel.
Jag KAN inte motivera mej. Jag har haft träningskort i 2 år här
i Uppsala (sa precis upp det) för jag tränar flitigt i typ 2 månader
av 12. Väldigt onödig kostnad när man redan är fattig student,
och speciellt då man inte utnyttjar det.

Jag avskyr att jag är så utseendefixerad. För jag vill gå ner
i vikt för att se bättre ut. Att träna för hälsan intresserar mig
inte så mycket.
Dock idag så bestämde jag mig för att hela situationen
är så JÄVLA STÖRIG. Jag ORKAR inte bry mig längre.
Hellre fet o lycklig än fet och olycklig.

MEN ... då kommer mitt stora men som genast gjorde att
jag fick extrem ångest efter att jag tänkt på att jag inte ska
bry mig längre.
Detta på grund av;

* Jag har extremt ont runt mitt högra skulderblad, kan knappt
lyfta något.
            - Varför? Inga muskler, sitter dåligt, rör mig för lite, har ju fan
stelnat ihop.
* Jag har extremt ont i vänster skinka
            - Jag brukar skylla på ischias när jag klagar högljutt. Tror dock
att detta har del i mitt onda skulderblad som gör att jag istället
belastar vänstra sidan av ryggen konstigt. Jag sitter också dåligt.

I somras gick jag hos en naprapat som praktiskt taget
chockerades över hur svag jag var. Han sa att jag bara
var 23 år (då) och undrade om jag hade funderat över
VAD jag faktiskt gjort mot min kropp.
Han sa att jag måste börja träna och göra övningar för
att stärka hela min kropp. Annars skulle jag få permanent
jätteont.

Jag har ju svaret svart på vitt på vad jag borde göra.
Men inte ens det är motivation nog - jag har ju inte
gjort nåt sen han sa det för några månader sen.

Vad behöver jag göra för att hitta någon motivation?
Det finns ju ingen motion jag älskar längre.
Förut verkligen gillade jag spinning, aerobics, body
pump och gym. Går jag på aerobics nu står jag bara
och tänker typ "Åhhh guuuuuuud vilken dålig låt, är det
slut snart, men OJ har det bara gått 7 MINUTER, o jag
kommer DÖ vad tråkigt jag har.. hmm undra vad jag kan
äta för GOTT ikväll".. osv osv.

Jag är en förlorad kropp. Jag har förutsättningar för att
vara hälsosam och förbättra mig. Men jag gör det inte.
För jag är LAT.

Det roligaste är att jag kan bli irriterad om andra
människor berättar sånna här historier och tänka
att. GÖR NÅT DÅ!

Varför varför varför.

Kom precis hem från en kort joggingtur. Vet inte hur lång den var men var ute i 30 minuter bara.
Igår kväll så joggade jag och Sambo 4,7 km. Förstår att det låter så oerhört lite för folk som redan
är igång.  Men för mig är det ett jättestort steg att ta. Och för att inte tala om hur jobbigt det är. Igår
kom det upp spyor i halsen på mig. Det var ganska ofräscht! Men nu har jag joggat hela 3 gånger
på en hel vecka. Det är strongt för att vara jag!

Iallafall.

Läste ett inlägg jag skrivit tidigare. Där står det bland annat mitt delmåls BMI vilket jag nästan nått! :)
Idag ligger mitt BMI på 22.95 Och i början av mitt projekt låg mitt BMI på 24,nånting.
Det är ju ett framsteg iallafall. Närmar mig första delmålsBMIt! :) Wie! Bravo bravo!

Tack för Era applåder. De betyder alltför mycket! ;)

Salopon önskar man sig inget paket så får man inget... ;) Nejdå! Men du får gärna önska dig
lite saker. I want to know! :)

Jag har joggat 4,3 km (typ hela tiden då...)
HallÅ!
Hur duktigt var inte det av en falukorv som
mig?
Jag känner mig nöjd.
Nu är det dusch.
Sen te och hänga i soffan!

Känns ju bättre psykist när man rört sig
iallafall. Sen ser man sig i spegeln och
inser att man inte alls fick rutor på magen
av det dock..

Idag åt vi hemlagad vegetarisk gulasch-
soppa.
Mums!

Årvar

Jag har ju gått ner 1,4 kg på en och en halv vecka.
Det är ju bra. Men redan igår kväll kände jag mig
som ett gigantiskt pluffs. Armarna och axlarna
är TJOCKA. Blä! Jag är ett daller! Det gillar jag
inte. Och mina lår är verkligen gigantiskta. Jag
förstår inte hur jag kunnat visa mig i bikini denna
sommar? Helt galet. Jag klarar inte ens av att gå
runt i trosor hemma (när jag är ensam hemma..)
för jag mår så dåligt av dallerlåren.
I somras när vi var i Barcelona på stranden så
var varenda brud apvältränad. Alla gick runt och
såg ut som fotomodeller i kropparna. Alltså. Hur
orkar folk träna och tänka på vad de äter så mycket?
Jag går i princip på "diet" nu.
Äter skit 1 dag i veckan. Och det räcker för att jag ska
gå upp det lilla jag gått ner... Eller egentligen inte.
Eftersom jag gått ner 1,4 då..
Men ÅH. Man vill ju gå ner dessa resterande 4-5 kg
NU och inte om flera veckor. Suck suck suck.
Ikväll ska jag ut o springa iaf!

Ehm yes. Det är jag det.
Detta är vad jag har SÅ svårt att hålla mig ifrån.
Eller egentlingen inte.
Det är faktiskt ytterst sällan som vi köper hem
chips. Typ 1-2 gånger i månaden, max.
MEN SOM jag längtar efter dem!
Åhh vore så gott att få äta varje dag.


Men det får man ju inte.
Inte när man vill GÅ NER i vikt alltså.
Åh. Om några kilo mina kära chips-vänner.
Då jävlar kommer jag och våldsäter er.
Tack. Please. Tack tack tack!
Mums
Ehm. Gissa hur sugen jag är för
tillfället? :)

Efter en helg med alldeles för mycket
alkohol, onyttigheter och lite sömn är
det alltid så jävla skönt att kunna sova
ut en del och sen vara "snäll" mot sig
själv.
Idag sov jag till klockan 9. Gick direkt
ut på prommis med vovven. Hem och
diskade och plockade upp gårdagens
packning.
Gjorde brakfrukost med kokt ägg,
smoothie (vitaminer är ju bra), gott te
med mjölk i. Nu är jag proppmätt och
känner att kroppen får suga åt sig lite
näring!
Känns som sagt BRA! Jag vill ju vara
nyttigare och snällare mot mig själv.

Har även kollat upp en bok jag så gärna
vill slippa köpa. Vi behöver den enkom
till ett seminarie. Men det ser tyvärr ut
som att jag måste köpa den ändå.
Den finns inte kvar att låna någonstans.
Och jag såg att det är ca 300 sidor jag
i sånt fall måste kopiera - men ska jag
göra det måste jag fortfarande få tag i
den? Aja. Får nog införskaffa den idag.
Ska skriva ett litet (hoppas iallafall att
det är litet) arbete på den till på fredag!

Årvar

Hoppas ni blir lika glada som jag
av att jag faktiskt har gått ner 2 kg
i vikt! (Ehm. Ja, ja smygvägde mig)
Motion gör ändå susen, tydligen.
Eftersom jag äter kasst!
Dock på 40 års kalaset igår åt jag
en portion mat och en mini liten
bit tårta. Det var duktigt.
Dock drack jag 4-5 glas vin. Men
äsch. Det var ju bara gott! hehe!
Men detta innebär att jag har
3 kilo kvar till mitt delmål!

Wieeeeeee!

Har ju glömt att uppdatera nåt på detta ämne.
Jo. Motionen går bra. Ganska bra iallafall.
Gå-snabbt-promenader tar jag gott om. Igår
klockan 21 drog jag och sambo ut på en 40-
minuters Gåsnabbt-Varvat-med-Lite-spring-
"promenad".
Dock är problemet fortfarande maten. Det
är kalas här kalas där. Fest med mat (typ
uppkommande kräftskiva, födesledagsfest)
Det är liksom, fikor blandat med sprit/vin/
chips o diverse som jag sen mixar med
härliga frossar bakis dagar. Ja ni ser.
Så islutändan är det +/- 0 jag hamnar på.
Skulle jag gissa på iallafall..
Men jag försöker jag försöker. Själva
mat-maten jag äter är bra mycket bättre och
portionerna är mycket rimligare än innan.
Så det kommer! :)
Har dock inte vägt mig ännu.
Miraklens tid är ju ännu inte över.
Så håll tilldgodo!
Snart mina vänner.
Så snart så!

Årvar