.

Det senaste året. Från förra augusti fram till nu har inte varit så kul att vara mig.

Det började förra augusti. Då började den emotionella berg-och-dal-banan. Det var inte något särskilt som hände. Det har bara varit jobbigt. 

Vid julen -08 vart det värre. För då hände något. Då befann jag mig i en situation som jag kunde ta och peka på. En situation jag kunde säga exakt var den som skapade oreda i mig själv. 

Januari till april kunde jag andas ut lite. Då var det bara min emotionella oreda som störde mig.

April kom det tillbaka. Och pågår fortsatt.

Nu har ännu en situation, sedan en månad tillbaka, kommit. Den kommer ha ett hemskt olyckligt avslut.

Det kommer komma många tårar.

Och jag brottas med huruvida jag ska agera innan slutet kommer. 

För min skull. För din skull.

Vem ska jag tänka på. Hur ska jag agera. 

Kommer jag göra det för att känna att jag gjorde något och därmed lätta mig eget samvete.

Eller kommer Du kunna uppskatta detta. Kommer du nånstans. Där du nu befinner dig nu förstå att jag var där.

Förstå att jag ville visa dig att jag kom dit. Att jag höll din hand? Kommer du förstå? 

Kommer du veta?

Jag längtar inte efter tårarna. Men de måste komma tillslut. För det betyder att du fått frid. 

Det är vad jag hoppas iallafall..

Livet är inte alltid kul. Man får inte dö för döda. Och man får inte glömma de levande på vägen, när allt känns jobbigt.

Och jobbigt. Så är det nu.