.

Min mage har levt sitt eget liv i flera månader nu.
Det började förra hösten, med ont i magen, halsbränna etc.
Några kurer Losec kändes bättre för stunden.

Vid två tillfällen har jag även tagit sånna där "diaree-kommer-alltid-olämpligt"-piller också.
Vilket har gjort att jag i två tre dagar trott att "oh äntligen är jag bättre".
För att sedan inse - nä pillret har slutat verka nu..

Aja.
Denna helg (som de flesta dagar senaste månaderna) har kantats av ofantliga magsmörtor. Ont.Ont.Ont.
Problem med besök på porslinsstolen.
För att sedan akut alltid vara i behov av en när jag är långt hemifrån.
Typ igår handlade jag på ICA Maxi. När jag kommit till Mejeriavdelningen slog det till.
I need toilet. Fick akutshoppa resten jag hade och typ galoppera ut med varorna till bilen.
Jag tänkte "blir jag kollad nu (handla me sån där scanning, då har de ju spontankollar),
då får jag säga som det är . ATt jag måste gå på toa. Haha.

Ja. Men som 25 åring ska man ju inte behöva fundera över att ha blöja på sig när man går ut in public.
Så från och med idag kör jag en veckans good-for-me ätning.
Inge småät.
Äta lagom.
Äta bra.

Har börjat med att dricka ett varmt glas blåbärssoppa idag. Och än så länge gör det inte ont..
(Jag brukar få ont inom några minuter av allt jag äter..)

Funkar inte detta går jag nästa vecka till nivå två.
Tar bor laktosen.
Funkar inte det.

Ja. Då får jag gå till rumpdoktorn. Eller magdoktorn.
Beror lite på vilken av dem som felar.. :)

Idag har varit en slapp-slapp-slapp dag.. SÅ Skönt.

Första dagen som det har känts riktigt VÅR ute. Så härligt.
Vaknade pigg vid 9 imorse. Åt frukost.
Gick hem till mamma på frukost 2 (= nybakta bullar direkt från ugnen)
Promenad i stadsskogen, handlat mat på Maxi.
Sovit lite i soffan på eftermiddagen.
Lagat middag + matlådor.
Städat och dammsugit.

Det enda som fattas.. Är väl det där med plugg..
Borde verkligen ha pluggat idag.
Men och andra sidan så känner jag att jag verkligen behövde få slippa.
Och vilken harmoni jag känner i hjärnan. Visst den är säkert temporär.
Imorgon vaknar jag väl med min vanliga ångest.
Men för tillfället.
Ja då känns det bara bra.
Så härligt.
Semester för hjärnan med andra ord.

Nu vill jag bara att Roppot kommer hem. Men han sitter fortf i bilen.
Kommer nog hem vid 22-23 nångång.
Hoppas de kör försiktigt!!

Det är så jäkla härligt.
Bara en liten månad kvar till julafton.
Jag älskar julen.

Eller. jag har någon slags hatkärlek till julen.
Julafton för mig är som nirvana för mig.
Enda gången på året jag känner totalt lugnt, glädje etc.

Men givetvis har ju julen förstörts av diverse olika anledningar.
Skilsmässor, bråk, löjliga vuxna som inte klarar av att fira med varandra.
Äldre.
Men julen är inte förstörd för att vi inte firar ihop. Snarare att alla (vuxna)
tycker att de ska få ta del i våra liv nu. När vi är vuxna.
När vi var små prioriterades både jag och min sambo bort till viss del av
våra föräldrar(..inte alla föräldrar... alltså.. men vissa.!)
Nu när vi är vuxna - och de är gamla och ensamma - är det vi som måste ställa
upp .. igen. Galet det där.

Men charmen för mig har varit att julafton är en dag.
Nu firar vi (jag och sambo) ca 4-6 olika julaftonar,
beroende på vilka vi är med just på julafton.
Då har charmen försvunnit lite. Och det känns mer
som ett tvång. Att man måste hinna fira med alla.

Men självaste julafton är fortfarande helig för mig
Hur mycket fram och tillbaka vi åker de andra dagarna.
Så kan jag inte känna mig annat än lycklig på julafton.

Och om bara en månad så är vi där!
Mys!

Jag har känt mig gladare och gladare. Det är en lång process. Som kräver många tankar.

Men så kommer man till jobbet. Herregud. Kl är 8.45 och det har gnällts gnällts gnällts gnällts.
Och så har en person redan blivit sur på mig..
Men herregud. Hur mycket kan man gnälla. Det är fel fel fel fel.
Vi flyttar kontoret nästa vecka. Och tydligen tycker de andra att nya lokalerna är fel fel fel.
De tyckte de var så tomt där. EHm? Tomt?? JA VI HAR JU FÖR FASEN INTE FLYTTAT ÄNNU!
Klart det är tomt. Inga pärmar i hyllorna, inga människor, alla möbler har ej kommit?
Hallå!
Tydligen ligger kaffeautomaten för långt bort. Det engagerar sig alla i just nu. NÄr de tittar på ritningen.
En har upptäckt att kaffeautomaten står 40 sek gång bort. Åh katastrof? Get a real problem för fan!!!
En sa. Happ då får man skaffa stegräknare så kommer man gå huuuuuuuuuur långt som helst.
Oh my god.

Die people die.

Ja. Just nu pågår en kamp i mitt huvud. En kamp en kamp en kamp.
Jag försöker välja livet och det bra. Jag försöker le och skaka av mig de jobbiga känslorna.

Varför kom de idag? Började i skolan. Hade en opponering, som gick jättebra (på ett sätt) Jag var superduktig, pratade själv i över 5 minuter, lugnt och sansat utan att bli röd i fejjan..
Diss 1: Läraren vart stormförbannad. INte på oss egentligen. Eller jo, att VI som opponentgrupp borde ha ratat PM skrivarnas PM helt. Han sa att ämnet var helt fel och att vi borde ha sett det. Att man inte alls kan se det på det sättet i Nationalekonomin. Ok. Jag har läst Nationalekonomi i 40 dagar. Jag är inte så insatt i vad man får och inte får skriva. Fine det var väl OK ändå. Förutom att han spenderade 20 min av seminariet att skälla och vara arg.

Diss 2: Innan andra halvan av seminariet skulle börja så gick jag på toa. Fyra tjejer (från två olika PM grupper i vår klass) stog utanför toaletterna och viskade och fnissade. Jag fick en stark känsla av att det var om mig/vår grupp/vår opponering/vårt PM. Det vart tystare. Och när jag låste in mig på toan utbröt en fnissattack. - Ja jag kanske läser in mycket. Det kanske var om n ågot helt annat. Men jag avskyr att känna mig dömd.

Diss 3: Nästan ingen kan komma på min fest. Och en jag egentligen inte "ville" bjuda av personliga skäl inom familjen. Kanske ska komma ändå. Och jag känner bara att.. vafan.. det ska ju vara min fest. JAG ORKAR INTE. Visst om personen kommer "sköta" sig. Jag vill inte ha den närvarande. PUNKT.

Det är många funderingar kring jaget och livet.
Livet. Det ack så underbara. Ack så jobbiga. Ack så orättvisa.
Snubblar titt som tätt in på bloggar som får en att tänka till.

Denna härliga tjej har jag följt i hennes kamp. Kampen om det orättvisa livet. Men ändå det enda livet hon hade, som togs ifrån henne.
Både hennes mamma och hennes pojkvän har även de fina bloggar.

Den dagen jag läste om Maddes sista dag på hennes mammas blogg. Så grät jag. Ja jag gråter även idag när jag läser det.

Jag blir arg. Arg på mig själv. Jag har hälsan. Jag har livet.
Och ibland känner jag att jag inte väljer livet.
Jag ser det dåliga. Jag är arg. Jag tycker saker är jobbigt. Jag avskyr. Jag är less. Jag suckar.
Om jag ska vara helt ärlig så har jag vid ett flertal tillfällen hoppats att jag inte ska vakna upp igen.

Och varför! Vad fan ger mig rätten att bete mig så? Jag har livet. Jag måste välja livet.

Just för tillfället mår jag dåligt över allt, minsta lilla. Min sambo säger att jag läser in för mycket i allt. Men det hemska är att "läsa in" stadiet är över för länge sen. Jag mår dåligt redan när någon säger "Hej" Eller om någon skriver nåt till mig. Eller en blick i skolan. Jag börjar må dåligt innan jag ens reflekterat över att någon sagt "Hej" eller innan jag ens sett att nån tittat åt mitt håll. Ångest-knappen trycks igång. Den startar av sig själv. Och obekvämheten tar över. Jag hinner aldrig ens funder över om Hej:et lät på ett visst vis.

Jag känner mig skamfull, obekväm, patetisk och idiotisk.

Och mitt i allt
så känner jag mig ändå glad.
För ofta känner jag ändå - JO jag VÄLJER livet.
Men ändå så KAN jag inte förmå mig att hitta OFF-knappen på må-dåligtet. Vart sitter den. Just nu vill jag bara trycka OFF och så ska jag må bra. Jag kan le och vara glad och känna mig glad. Sen kan jag på en sekund bara av något simpelt tvärvända och ångesten exploderar i min kropp och alla de glada känslorna är borta.

För jag är glad mesta delen av dagen. Jag reflekterar över livet. Jag känner mig tacksam över mina vänner. Jag känner mig tacksam över min familj och jag är lycklig att jag och alla de jag känner - än så länge - har privilegiet att vara friska. 

Jag vill välja att leva livet. För det finns dem som inte får det valet. Och vem vet hur lång tid ens egen tid här på jorden kommer vara.

Måste ta tillvara på
Måste älska
Måste uppskatta
Måste se

Såg ett citat på en blogg 

Orka med mig själv.
NOT

Jag måste försöka vara glad.
Det är tur Salopon ska ha rolig fest i helgen.
Då blir man glad!

Jag har en väldigt pigg och rolig släkting på över 90 år. Man kan inte alls tro att hon är så gammal. Förutom dagar som idag. Tyvärr är det väl så att huvudet inte alltid hänger med längre. Och i vår släkthistoria så har de som blivit över 90 försvunnit mer och mer.
Men jag kunde ändå inte låta bli att skratta lite efter detta samtal idag. Situationen är sån att hon bor på landet hela sommrarna, utan varken el eller rinnande vatten. Detta stället kallar hon Hawaii. Vi brukar åka dit typ 1 gång i veckan så Loka får bada en hel dag + för att hälsa på den glada damen!! Men tydligen hade vi  inte hälsat på tillräckligt hehe!
 
Var: På jobbet
Hur: I telefon

JAG: (Företagets namn)... Det är Malin här!
HON: Är du allvarligt sjuk? (Observera; inget hej, inte hallå bara rakt på sak!)
JAG: Ehhh.. hehehe.. Nej det är jag inte????
HON: *väldigt surt* Nähä, det var ju konstigt! *muttermutter*
JAG: Varför är det konstigt?
HON: Jo, jag antar att ni inte längtar efter Hawaii längre, varje dag när ni hade semester trodde jag ni skulle hälsa på! *HMPF*

Kanske inte är roligt att läsa. Men det lät så kul när hon istället för att bara säga att hon var sur, så uttryckte hon sitt missnöje med att fråga om jag var allvarligt sjuk.

Fast sen blev hon glad igen när jag engagerade mig i hennes inköp av Landings mazariner.

* Dessutom har vi pratat flera flera ggr sen hon kom hem från landet i somras, så hon vet att vår bil inte funkar och att det var därför vi inte hälsade på!

Imorgon vid den här tiden så befinner jag + arbetskollegor oss i Krakow.
Närmare bestämt här .
5 star hotel, Polish style.
Det blir nok bra.

Se förra inlägget för att förstå detta!

Men visst. Nu var ju själva le grand big bang och det som ska förinta jorden inte schemalagt idag heller.
Det känns ju kul att veta att vi nångång (vi vet inte när) men inom några veckor förmodligen kommer att dö alltså.
För det är om några veckor det som ska hända kommer att ske.
Jag som var så nervös så jag gick på toa tre gånger innan kl 10 idag. För jag undrade om det skulle göra väldigt ont att dö, om jag skulle förstå att detta är slutet och om man skulle få bli oändligt rädd precis innan döden. Eller om den bara skulle komma och ta mig.
Happ. Nu får jag leva med ångesten i några veckor till då. Ingen idé att planera i kalendern.

Och viktigast av allt. Ät varje dag som att det vore den sista. Vräka i mig chips, godis och allt sånt då. Japp. Lika bra. Vad är bantningen värd när jag ändå är stoff i rymden.

Och nej. Jag har nog aldrig kallat mig själv optimist!
Och ja.. jag är bitter att några forskare väljer att förinta mig och hela denna jord utan att ha frågat om vi vill förintas.

Det här var väl ändå lite väl positivt skrivet?

Därför man inte ska läsa expressen och aftonbladet.

Det känns ju spännande att spenderade morgondagen med vetskapen om att vi kanske dör då..

Uppmuntrande värre!

Hoppas inte medelåldern kommer och tar mig snart.. ;)

Så härligt det är att inte plugga längre (över sommaren iallafall..) :) Härligt att på fredagskvällen känna att man faktiskt är ledig fram till måndagen! Underbart!



Detta är lilla bang-bang som var ett yrväder vi var hundvakt åt till och från i tre veckor. Han är bebis nu. Men kommer bli typ en 60-kilosbjässe så småning om. Det faktum att han redan typ var i samma storlek som Loka (fast han bara var 4 månader) säger ju en del om det!



Sen här är min sommar-bam-bam. Jag håller benhårt på att åka ut till landet någon gång varje vecka. Skönt för Matte att ligga solstol, hängmatta, fika, äta mat etc. Skönt för bambam att bada, bada, bada, bada, gnälla om att bada mer, bada bada, bada, bada!!



Ända tills man blir T R Ö T T !!




Underbart!

Har varit/är sjuk och så klar som jag blivit i huvudet av det har jag inte känt mig på massor med veckor. Har säkert haft ett elakt virus länge som bara legat och sovit i min hjärna och slöat ner mig rejält! Men nu är det bättre. Fast halsen och lungorna är trötta och onda och hostiga!

Både förra veckan (2dgr) och denna veckan (4dgr) är jag o sambo hundvakt åt en typ fyramånaders valp.
En stor valp.
Han är ruggigt söt i ansiktet och hans kropp ser mest ut som en kalvs.. Kanske ska lägga upp en bild på honom senare. Så jäkla söt.

Men eftersom Loka aldrig återhämtar sig så får hon lov att befinna sig hemma hos syster istället för med oss.
Jag saknar henne ♥ En Loka är ändå bättre än en Valp. Det måste jag säga. Kan hon inte bara bli frisk??

Idag kanske jag går i mål hos viktväktarna, wohoo i sånt fall. Buu utifall jag inte gör det. Om jag gör det så kommer det ha varit värt allt slit. Och går jag inte i mål i dag lär jag göra det nästa vecka!

Sen så har min sjukdom fortsatt att utvecklas de senaste veckorna. Jag vet inte vad det är, om jag är sjuk? Men alldeles för ofta blir mina powerwalks till joggingturer. I söndags drog jag en kort runda på morgonen och en längre på kvällen. What's wrong? :)  Två gånger på en dag? Nä. Man ska INTE klaga på energin! Det är bara härligt!

Jag jobbar med redovinsing, det tycker jag är kul. Så nu ska jag återgå till konterandet och knappandet.

Ska nog förresten lägga upp en bild på mig själv från 80 tals festen vi gick på.. Men icke nu! Lite senare.. =)

Åh.. skulle kunna lägga upp så mycket mer.

MEN. De är ju faktiskt MINA grabbar. Så back off. Tyvärr.. För er! ;)

Gården var mycket trevlig! Först tyckte jag det var så härligt att komma till Stockholm. Solen sken. Många hade tydligen tagit studenten (oerhört tidig student). Jag gick direkt till gallerian och köpte mig en yoghurtglass och ställde mig och glodde på allt och åt den. Micket trevlig!

Blev lite stolt när jag gick ner på plattan för att entra kulturhuset och jag ser Robs affischer (som han har designat) hänga i varje fönster! Duktig pojke! Lärarna var skitimpade av deras produkt de visade och tyckte de skulle försöka vidareutveckla den!

Jag blev kvar i många timmar. Drack ett+ett+ett+ett+ett glas vin. Det var g o t  t!
Härlig att ha ansikten till de han pluggat med så länge!

Sen blev jag tvungen att åka hem, nyktra till och plugga. So funny!

Back on track med VV idag... MÅste motionera lite ikväll samt dagarna framöver. För sen blir det examensfest, kalas, grill, restaurang i samband med 62 års kalas samt 60 års firande - allt på en vecka. Gissa att jag kanske går upp ett kilo eller två då. Försöker att inte ha ångest över det utan att tänka att då får jag gå ner det sen.. Eftersom jag gått ner allt jag velat så snabbt så vill man inte "förstöra" det.. Men det sitter nog mer i huvudet än kroppen.. För det lär ju inte bita sig fast på kroppen bara för att jag äter en vecka... Hmmpf! =)