.

Det är svårt att finna harmoni i livet.
I mitt liv så har jag något varje dag jag funderar över.

Om jag tänker efter riktigt noga,
så kan jag inte minnas sist jag kände mig helt lycklig.

Även om jag egentligen "inte har något" att vara ledsen/ha ångest/må dåligt över.
Så har jag ändå den där gnagande känslan i min kropp.
Den äter verkligen upp mig inifrån. Varför är det så?

Varför kan jag inte dagen efter jag varit på krogen tänka att,
shit va kul det var igår. Vad kul det var när vi dansade/skrattade/pratade.

Varför kan jag inte när jag är ensam hemma känna att,
oj så härligt med "egentid".. Vad avslappnade.
Jag kan pilla på hunden. Måla naglarna, Plocka ögonbrynen.
Fixa, trixa, läsa bok eller kolla på TV.
Näe, jag känner mig ensammast i världen och vet inte riktigt vad jag ska ta vägen.

Prutt prutt..

Alla har sina problem. Ett av mina problem är att skapa problem när jag inte har några.
Ett annat är att jag är feg.
Jag lever inte.
Jag riskerar inte.

Det är ju ändå "lättast" så..