Bra citat!
På en annan blogg läste jag idag detta citat.
"Utan kärlek till oss själva blir bekräftelse från andra något vi inte kan ta till oss." / Ur "En härlig bok."
Och det stämmer ju så otroligt bra.
Det spelar faktiskt ingen roll hur mycket bekräftelse man får från andra människor, både vänner, pojkvänner/flickvänner, familj osv.
Detta citat var ganska mitt i prick vad jag behövde läsa denna vecka. Som påminnelse.
Det är ofta man praktiskt taget kräver bekräftelse från människor. Men man fortsätter att vara lika osäker hur mycket bekräftelse man än får. Det är då man även kan bli en energitjuv som det ofta talas om. En person som kräver och kräver och på ett sätt hänger upp den egna lyckan på att andra människor. Och det är då som man blir en människa som kräver all energi från andra men inte ger någon positiv energi till andra.
Och ärligt talat. Hur länge orkar de människor som konstant måste bekräfta en göra det? Man kan inte förvänta sig att andra ska orka bekräfta en hela tiden utan att ge de rum och ge dem positiv energi tillbaka!
Har även läst många bra blogginlägg om lycka och självkänsla denna vecka. Vilket har fått mig in på lite positivare banor igen.
Självkänsla. Måste bli bättre.
Tankarna. Måste bli positivare.
Livet. Är. Bra.
Och bara jag kan göra något åt mitt eget liv.
"Utan kärlek till oss själva blir bekräftelse från andra något vi inte kan ta till oss." / Ur "En härlig bok."
Och det stämmer ju så otroligt bra.
Det spelar faktiskt ingen roll hur mycket bekräftelse man får från andra människor, både vänner, pojkvänner/flickvänner, familj osv.
Detta citat var ganska mitt i prick vad jag behövde läsa denna vecka. Som påminnelse.
Det är ofta man praktiskt taget kräver bekräftelse från människor. Men man fortsätter att vara lika osäker hur mycket bekräftelse man än får. Det är då man även kan bli en energitjuv som det ofta talas om. En person som kräver och kräver och på ett sätt hänger upp den egna lyckan på att andra människor. Och det är då som man blir en människa som kräver all energi från andra men inte ger någon positiv energi till andra.
Och ärligt talat. Hur länge orkar de människor som konstant måste bekräfta en göra det? Man kan inte förvänta sig att andra ska orka bekräfta en hela tiden utan att ge de rum och ge dem positiv energi tillbaka!
Har även läst många bra blogginlägg om lycka och självkänsla denna vecka. Vilket har fått mig in på lite positivare banor igen.
Självkänsla. Måste bli bättre.
Tankarna. Måste bli positivare.
Livet. Är. Bra.
Och bara jag kan göra något åt mitt eget liv.
Gamla bilder...
Igår kväll kollade jag igenom lite gamla valp-bilder.
Tycker denna är så rolig.
Nybliven valp-pappa.
Man får passa på att sova när Valpen sover.
Vi gick aldrig ut med Loka på nätterna. För att inte vänja henne med att man kan väcka oss närsomhelst. Men däremot vaknade man o hörde när hon tassade runt och smygkissade o sånt.. Så man blev rätt trött om dagarna =)
Här var hon för liten för att hoppa upp i soffan och ta all plats där. Till skillnad från nu.
Nu är hon världens underbaraste sötaste.
Men där var hon.
Söt. Och. Liten.
♥
Tycker denna är så rolig.
Nybliven valp-pappa.
Man får passa på att sova när Valpen sover.
Vi gick aldrig ut med Loka på nätterna. För att inte vänja henne med att man kan väcka oss närsomhelst. Men däremot vaknade man o hörde när hon tassade runt och smygkissade o sånt.. Så man blev rätt trött om dagarna =)
Här var hon för liten för att hoppa upp i soffan och ta all plats där. Till skillnad från nu.
Nu är hon världens underbaraste sötaste.
Men där var hon.
Söt. Och. Liten.
♥
Evil moi
Vi har en ny vice ordförande i föreningen! Jippiiie!
Jag har passat på att skicka ett mail ang att de måste prata me grannen ovanför oss.
Varje helg. Varje helg bokstavligt talat. Har de fest med tillhörande efterfest. Både jag och Sambo ligger vakna en natt varje helg (eftersom vi oftast själva är ute på galej en natt per helg - UTAN att ha efterfest el låta när vi kommer hem..) så slipper vi lyssna på det två dagar i rad varje helg. För ja. De har alltid tvådagars.
Jag är så less. VI har pratat med dem då de är fulla. Då de är nyktra. På natten och på dagen efter. Vi har sagt till med en snäll röst vi har låtit arga. Vi har varit artiga och vi har hotat.
Inget funkar.
2 års helg-sömnlösa-nätter. Det är galet.
Jag är absolut inte någon omöjlig granne. Alla tror att man bara är gnällig. Det var lite kul förra lördagen då två tjejkompisar var här hemma och de blev helt galna o asirriterade på grannen ovanför. Och då var de ovanligt TYSTA däruppe faktiskt. Men de satt hela kvällen och vart skitirriterade. Och de har förut skrattat åt mig när jag berättar hur arg jag blir. Nu sa de iaf att de förstog.
Men allvarligt. De har slängt saker i trappuppgången. De har slagit sönder glaset i portdörren. Deras kompisar har klättrat upp på vår balkong när de varit bråk och ingen vill släppa in dem. Utslängde kompisar står å bankar på porten (precis vid vår dörr) 2-3 timmar (var bara typ 2 helger sen det hände..Och det var typ mellan kl 1-4 på natten) Tjejen har hoppat från balkongen när polisen var här för att ta henne osv osv. Finns mååånga historier.
Varför reagerar ingen annan granne?? Käkar alla sömnmedel och hör inget? Eller är de döva? Eller är det rädda för deM? (Jag gissar iof på det sistnämnda då en kille som flyttade härifrån förut sa att ingen ville gå upp dit för de trodde de var knarkare...). Whatever.
Föreningen bryr sig inte, eftersom ingen i styrelsen bor i denna trappuppgång.
Jag har försökt med styrelsen flera gånger.
Men nu fanns en ny att ge sig på.
Hoppas hon är cool och går upp och skrämmer dem. Så att de aaaaaldrig mer gör minsta ljud ifrån sig.
För jag blir psykopatgalen på de snart. Jag hatar dem. Japp. Hata är ett starkt ord. Men de är högst otrevlig människor. För att inte tala om orespektfulla.
Tyvärr kommer väl inte styrelsen engagera sig nu heller. Men hoppas kan man väl alltid.
Jag vill bo i hus. Då kan man bara störas av sig själv, eller en gullig björn utanför! :)
Jag har passat på att skicka ett mail ang att de måste prata me grannen ovanför oss.
Varje helg. Varje helg bokstavligt talat. Har de fest med tillhörande efterfest. Både jag och Sambo ligger vakna en natt varje helg (eftersom vi oftast själva är ute på galej en natt per helg - UTAN att ha efterfest el låta när vi kommer hem..) så slipper vi lyssna på det två dagar i rad varje helg. För ja. De har alltid tvådagars.
Jag är så less. VI har pratat med dem då de är fulla. Då de är nyktra. På natten och på dagen efter. Vi har sagt till med en snäll röst vi har låtit arga. Vi har varit artiga och vi har hotat.
Inget funkar.
2 års helg-sömnlösa-nätter. Det är galet.
Jag är absolut inte någon omöjlig granne. Alla tror att man bara är gnällig. Det var lite kul förra lördagen då två tjejkompisar var här hemma och de blev helt galna o asirriterade på grannen ovanför. Och då var de ovanligt TYSTA däruppe faktiskt. Men de satt hela kvällen och vart skitirriterade. Och de har förut skrattat åt mig när jag berättar hur arg jag blir. Nu sa de iaf att de förstog.
Men allvarligt. De har slängt saker i trappuppgången. De har slagit sönder glaset i portdörren. Deras kompisar har klättrat upp på vår balkong när de varit bråk och ingen vill släppa in dem. Utslängde kompisar står å bankar på porten (precis vid vår dörr) 2-3 timmar (var bara typ 2 helger sen det hände..Och det var typ mellan kl 1-4 på natten) Tjejen har hoppat från balkongen när polisen var här för att ta henne osv osv. Finns mååånga historier.
Varför reagerar ingen annan granne?? Käkar alla sömnmedel och hör inget? Eller är de döva? Eller är det rädda för deM? (Jag gissar iof på det sistnämnda då en kille som flyttade härifrån förut sa att ingen ville gå upp dit för de trodde de var knarkare...). Whatever.
Föreningen bryr sig inte, eftersom ingen i styrelsen bor i denna trappuppgång.
Jag har försökt med styrelsen flera gånger.
Men nu fanns en ny att ge sig på.
Hoppas hon är cool och går upp och skrämmer dem. Så att de aaaaaldrig mer gör minsta ljud ifrån sig.
För jag blir psykopatgalen på de snart. Jag hatar dem. Japp. Hata är ett starkt ord. Men de är högst otrevlig människor. För att inte tala om orespektfulla.
Tyvärr kommer väl inte styrelsen engagera sig nu heller. Men hoppas kan man väl alltid.
Jag vill bo i hus. Då kan man bara störas av sig själv, eller en gullig björn utanför! :)
Kom att tänka på en sak idag..
En sak jag tänkte på - som jag iof redan har tänkt på många gånger. Det är att jag (liksom väldigt många) är en "emotional eater". De flesta gånger som jag känner att ikväll ska jag unna mig (<-- jättetöntigt) är sånna kvällar där jag känner mig väldigt ledsen/ensam. Detta känner jag även fast jag har världens underbaraste pojkvän hemma. Jag känner mig ensam inuti. Som att jag inte har något.
När jag började fundera på detta insåg jag att... jag känner mig väldigt ensam väldigt ofta. För det är väldigt ofta jag har frossarkvällar.
En annan sak som går i linje med detta. Det är t ex att motionera. Jag som regelbundet tränade från jag var 14 och tränade någorlunda bra (ganska långa perioder) till jag var ca 20-21 klarar nu inte alls av att träna. Då var träningen mer en del av mitt liv. Även under de perioder jag själv tyckte jag gick upp i vikt så var jag fortfarande någorlunda tränad och hade kondition och en del muskler. Men jag kan inte längre!
Och varför?
Jo. Jag kom på det idag när jag försökte mig på en löptur. Jag känner mig ensam. Ensam ensam ensam Det enda jag kunde fokusera på var. Gud vad ensam jag är. Helt själv. Det finns ingen annan här. Det finns ingen som bryr sig om att jag är ute å springer (men varför ska någon annan behöva bry sig om det?).
Jag behöver tydligen bekräftelse på allt jag gör.
Jag vill att folk ska bry sig om oväsentliga saker som t ex att jag försökte mig på en joggingtur idag.
Jag vill att någon ska göra det.
Men varför behöver jag bekräftelse på en sådan sak?
Det är sjukt beteende.
Hur får jag bort det?
Jättekonstigt.
Och jättejobbigt.
Att känna mig ensam upptar i dagsläget säkert 2/3 delar av min vakna tid. Oavsett om jag pluggar eller jobbar så finns det där. Jag tänker på det men framförallt och jobbigast så känner jag det.
När jag började fundera på detta insåg jag att... jag känner mig väldigt ensam väldigt ofta. För det är väldigt ofta jag har frossarkvällar.
En annan sak som går i linje med detta. Det är t ex att motionera. Jag som regelbundet tränade från jag var 14 och tränade någorlunda bra (ganska långa perioder) till jag var ca 20-21 klarar nu inte alls av att träna. Då var träningen mer en del av mitt liv. Även under de perioder jag själv tyckte jag gick upp i vikt så var jag fortfarande någorlunda tränad och hade kondition och en del muskler. Men jag kan inte längre!
Och varför?
Jo. Jag kom på det idag när jag försökte mig på en löptur. Jag känner mig ensam. Ensam ensam ensam Det enda jag kunde fokusera på var. Gud vad ensam jag är. Helt själv. Det finns ingen annan här. Det finns ingen som bryr sig om att jag är ute å springer (men varför ska någon annan behöva bry sig om det?).
Jag behöver tydligen bekräftelse på allt jag gör.
Jag vill att folk ska bry sig om oväsentliga saker som t ex att jag försökte mig på en joggingtur idag.
Jag vill att någon ska göra det.
Men varför behöver jag bekräftelse på en sådan sak?
Det är sjukt beteende.
Hur får jag bort det?
Jättekonstigt.
Och jättejobbigt.
Att känna mig ensam upptar i dagsläget säkert 2/3 delar av min vakna tid. Oavsett om jag pluggar eller jobbar så finns det där. Jag tänker på det men framförallt och jobbigast så känner jag det.
Fy fan.
Mitt i natten sitter jag här.
Är så jävla less.
Måste vakta. Är orolig att något ska hända.
Fy fan.
Tack!
Det var en mycket kort och mycket liten fikapaus.
Men det gjorde mig väldigt gott och jag känner
mig mycket gladare än vad jag gjort på flera dagar.
Tack min vän!
Ibland behövs så lite för att man ska komma in på rätt spår. En fika med denna vän idag var vad jag behövde just nu tror jag! =) (Salopon. Jag menar inte enbart viktprat här. Utan det var bara en bra humörshöjare!)
Men det gjorde mig väldigt gott och jag känner
mig mycket gladare än vad jag gjort på flera dagar.
Tack min vän!
Ibland behövs så lite för att man ska komma in på rätt spår. En fika med denna vän idag var vad jag behövde just nu tror jag! =) (Salopon. Jag menar inte enbart viktprat här. Utan det var bara en bra humörshöjare!)
