.

Det tycks vara en trend. Mitt humör.
Liksom igår så var jag rätt glad på förmiddagen. Inte "glad". Men ni fattar. Jag började känna hopp. Och jag kände mer än arga hat-tankar. Jag kände att jag kanske skulle vilja le. Kanske skulle kunna försöka. Kanske att jag inte måste flytta ifrån denna stad / detta land.

Men så nu. Inom loppet av 30 minuter försvann alla dom känslorna. Jag mår extremt illa och det känns som att jag kanske måste spy. Jag är så jääääääääävla arg.

Och arg. Ja. Jag tror egentligen inte att det finns något arg. Bakom varje arg- tanke/känsla finns ju någon som är sårad, rädd, förvirrad, ledsen etc etc..... Arg är väl bara ett sammanfattningsord för alla dom känslor som gör att man sätter en mur runt sig.
Arg blir man när datorn går sönder och man inte har sparat 10 timmars jobb.
Arg blir man inte när någon behandlar en illa, då blir man egentligen sårad --> vilket leder till "arg".

Jag blir illa berörd både å andras vägnar. Och mina egna.

Jag önskar att jag hade mer "pondus" (ja tantord). För just nu känns det som att jag är en boll. Jag får alltid vara den som kastas runt och ska anpassa mig för att passa in. Jag ska formas som andra vill. Jag ska vara på ett visst sätt. Jag ska bete mig på ett visst sätt.

Äh.. det här bli bara en hel jävla massa skitsnack. jag kan inte ens ta mig i uttryck i ord längre. så detta känns inte helt rätt som jag känner ändå. men whatevah.