.

En energislukare för mig, vid detta tillfälle, handlar om en person som bara tar energi, tar energi och tar energi samtidigit som denne inte nånstans heller ger någon annan energi.
Jag är så arg.
Jag låg vaken hela natten inatt och var ännu mer arg.

Jag försökte intala mig nånstans vid tretiden (enbart i ett försök att få tillräckligt med ro att slumra till) att "Jag kan inte ändra på andra människor utan får försöka vara bättre själv." Men det gick sådär.

Kan ju inte säga för mkt. Mer än att denna person är anställd på samma arbetsplats som mig.
Den här personen är på dåligt humör varje dag.
Allt är skit.
Denne är arg för att den ska skjutsa barnen på aktiviteter. Föreslår man att minska på aktiviteterna så hugger personen tillbaka att "varför ska vi göra det? Det är det enda som är kul i mitt liv". Så är det med allt. Gnäll ena sekunden, så när man försöker säga nåt "hjälpande" eller snällt så hugger den tillbaka. Och säger man ingenting så får man höra efter nån vecka att man ignorerar och inte bryr sig.
Vi ska på en kickoff med ett annat företag om några veckor. Rumsfördelningen var tydligen "fel" och som "vanligt fick denne vara utanför". Men utanför? Alla får ju bo med nån? Ingen har haft något att säga till om. Vi blev placerade. Fick höra en hel del igår och tydligen så har personen sagt saker om mig (observera att vi inte har träffats på typ 3 veckor och sist vi skiljdes åt var denne glad på mig). Nu är iaf detta mitt fel. Allt i livet är skit. Arbetsplatsen suger och alla vi som jobbar där är dumma i huvudet. Denne har öppet (när jag ej varit där) snackat skit om chefen framför Kunder? HallÅ? Moral nånstans?

Önskar det var en person det gick att prata med.
Det är det inte.
Det huggs
som fan på en gång och inga ord tas in. Det är som att smälla en bomb.

Jag hatar att jag alltid är personen att hata. Det är så himla lätt att "få lov" att bli arg på mig. När har vi inte ens träffats. Så kan den bli arg?

Hur gör man sig av med en sån energitjuv? Tvingar den att avskeda sig?? Vad gör man? Jag är ju tvungen att träffas. Jag är tvungen att vara med på kickoffen när jag, och de andra jag jobbar med förmodligen kommer få en utskällning eller tio i psyko-klassen!

Bli inte arg på oss. Vi har inte gjort något.

Bli inte arg på mig. Det är inte alltid mitt fel när någons liv är dåligt.

Det jobbiga är att det inte är något som kommit som en överraskning. Det har växt fram under ca ett års tid. Men det har blivit mer och mer personinriktat och jag tar så himla illa vid mig. Jag känner att mig självförtroende är så lågt och jag orkar inte, jag orkar verkligen inte med att bli hatad när jag inte gör något fel. Jag känner att det blir en sån sak som jag typ vill bryta ihop över. För jag orkar inte.

Att gå till jobbet innebär en stor ångest. Och jag hatar att veta att en utskällning kan ligga i att man inte svarar tillräckligt snabbt på en fråga, eller att man kanske inte låter tillräckligt klatshig eller glad. Eller det värsta - att man råkar göra ett jobb som den tydligen velat göra (utan att säga det när man börjar). För då ligger man illa till.