.

Denna termin har jag gått i en ytterst osocial klass. Varje föreläsning brukar jag alltid säga Hej till de i klassen och le och kanske fråga något. Ofta har jag inte ens fått något svar på Hejet. Folk pratar inte med varandra och är bara knäpptysta.
En tjej har jag dock lyckats bli lite vän med. Och det var ju kul. Tills jag insåg att hon nog trodde att jag var en plugghäst att utnyttja!

Tidigare när jag har pluggat med människor har vi ofta mailat över våra egna arbeten till varandra för att få synpunkter och för att kanske hjälpa andra som inte förstått att förstå - Men ingen gång tidigare har jag varit med om att nån har ANVÄNT sig av det man har skrivit utan de som vill läsa kan läsa det och kanske förstå en text eller ett resonemang lite lättare och sen ändå utgå från litteraturen när de själva ska skriva.

Min låtsasvän hade missat en seminarieuppgift då hon var på solsemester i höstas. För att få ut sitt betyg och slippa gå om kursen ringde läraren henne och meddelade att hon måste lämna in denna uppgift. Hon hade ju på en föreläsning när läraren kom och berömde mig för min uppgift fått nys om att jag hade lämnat in ett bra arbete.

En dag ringde hon och frågade om jag kunde maila över den, för min var ju så bra hade läraren sagt. Dessutom hade jag skrivit 6 sidor och hade fått högsta poäng på den, vilket nästan ingen i klassen lyckats med. Något tveksam så vågade jag inte säga nej utan skickade den. Jag påpekade att detta är min tolkning av ytterst mycket litteratur och att jag valt att presentera vissa länder och då hoppat över andra länder, så jag sa att hon INTE fick utgå från min.

Igår ringde hon och ville ha hjälp med det PM vi sitter och skriver. Jag frågade "Har du gjort seminarieuppgiften".

Hennes svar chockade mig! Fan vad irriterad jag blev.

"Asså shiiiiiiiiiit jag ORKADE verkligen inte. Så jag skrev av hela din men förkortade meningarna så att lärarna inte ska märka, skickade dessutom in det till den andra läraren, så du behöver inte oroa dig".

Pinsam tystnad uppstod i måånga sekunder.
Sen sa jag,

"Du vet att jag jobbade nog med den där i över 15 timmar". ..

Pinsam tystnad igen. Tror hon förstod att hon inte skulle ha sagt nåt.
Trodde jag.
Hon utbrister igen.

"Alltså, men jag ORKADE verkligen inte. Jag var så sjukt bakis och så jävla less":


Tror hon att jag ORKAR sitta och göra hennes uppgifter? Tror hon jag sitter och tycker att det är KUL att ägna dag in och dag ut att läsa litteratur och ha ångest över skolan? Nej. Jag önskade också att någon annan kunde utföra mina uppgifter åt mig. Hur kan man??????
Det känns så jobbigt eftersom jag verkligen avskyr att läsa på universitetet och kämpar och kämpar. Så kan hon glida runt på en räkmacka och klara sig.

Sambo tyckte jag skulle maila läraren och berätta. Men så är jag 1. För feg. 2. För snäll. För om hon inte lämnade in den uppgiften (och skrev bra..) skulle hon få Underkänt på tentan oxå. För hon hade egentligen U på tentan och läraren ville va schysst och ge henne en chans till.

I am mad.

-------------------------------------------------------

Och ursäkta för en extremt dåligt skriven text. Men så fort jag tänker på detta så blir jag så uppspelt av ilska att jag måste skriva allt samtidigt. Så jag orkar inte engagera mig i skrivandet.