Vad man vill

Igår pratade jag som hastigast med en vän om livet.
Lite om att man måste ta tag i sig själv och så vidare.
Det är så jäkla lätt att sitta hemma och tycka synd om
sig själv.
Jag låg och tänkte på det där sent igår. Tänkare som
jag är.
Jag kom på att jag är en sån som gör allt halvhjärtat.
Det gillar jag inte.
Jag känner att jag pluggar halvhjärtat.
Jobbar halvhjärtat
"Bantar" halvhjärtat
Engagerar mig i folk omkring mig halvhjärtat.
Har kul halvhjärtat.

Det låter konstigt, men det är svårt att förklara. Så igår
tänkte jag att jag ska ta tag i mig själv. Men hur gör man
det?

Jag tänker iallafall tatuera mig. Satans att det ska vara
så svårt att spara ihop tillräckligt med pengar som
student. Men jag vill, vill, VILL! . . . . . . .
Anledningen till att jag ej har gjort någon större tatuering
förut är för att jag är för "ordentlig" i andra människors ögon.
Och tyvärr är jag en ögontjänare som gör saker för att
andra ska tycka om mig.
Jag har undvikit en större, synlig, färgglad tatuering bara för
att jag är så ordentlig att när folk påpekar att "OJ tänk OM
du ÄNDRAR dig om 20 ÅR eller när du FÅTT barn!".
Då är jag inte naiv och bah "Öhhh nää jag kommer aldrig
ändra mig". Utan jag konstaterar mest att; ja.. det kanske
jag gör. SÅ låter jag bli för att folk inte ska behöva prata
om det. SUCK! (Folk=äldre människor oftast.. och varför
bry sig om det?).

Men o andra sidan kanske jag blir tjock eller får så mycket
bristningar när jag fött barn att jag inte har lust att klä av
mig naken för folk då (vilket jag iof inte gör nu heller....)

Å ena sidan är jag en pryd, tråkig, ekonomistudent som helst
ska vara blek, banta ständigt och köpa tråkiga kläder.
Och jag känner att jag verkligen är den personen.

Å andra sidan känner jag mig som en instängd galning
som lika gärna skulle kunna tatuera mig på hela kroppen
och vilja arbeta med något kreativt där detta accepteras.

Fy fan vilken tönt jag är. Ser jag när jag skriver detta.

Poff. En ny tatuering skall ske inom det närmsta året.
Och den ska bli riktigt grym!

Over and outttttttttttttttttt

Kommentarer
Postat av: Jane

Usch, jag känner tyvärr igen det där halvdana alldeles för väl... =P Förstår precis vad du menar och det är sorgligt!!

2007-10-16 @ 19:33:59
URL: http://felicitass.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0